Det vi normalstörda kan uppleva som oerhört irrationellt kan upplevas som oerhört rationellt av en som tänker annorlunda. Och om vi bara anstränger oss. Notera om vi anstränger oss, kan vi förstå detta. Det är vi som kan om vi vill.
Men Prestationsprinsen, du har ju inte börjat med mattetalen.
Vad är acceptans när vi kämpar med annorlunda barn, med eller utan neuropsykiatriska funktionsuppsättningar…
Så klart måste såväl skola och hem anstränga sig till det yttersta för våra prestationsprinsar. Men man kan inte alltid kämpa, förändra, hoppas. En lagom acceptans, utan att för den skull ge upp, är ett måste för att överleva…
Drottningen är förtvivlad. Prestationsprinsen har en jobbig period. Det har gått
Det blir lätt för mycket i klassrummet, det blir lätt okoncentrerat, det blir lätt kraftiga reaktioner…
Det här ett inlägg som vill få dig att känna igen dig och den släng av NPF du kan få i stressade situationer. Tänk dig att leva med det varje dag. Till slut orkar du inte. Du väljer att stanna hemma. Hemmasittaren är ett faktum.
Du lagar middag, sista diskussionen
Ingen förutsägbarhet ger panik, kan man kalla utagerande, eller sorgligt…
Det är sådant här som skapar frustrerade elever, hemmasittare och trötta, mycket trötta föräldrar…
Drottningen, Prestationsprinsens mamma sjunker i hop på köksgolvet och gråter. Stora tårar rinner nerför kinderna. Ibland måste bara förtvivlan få komma fram.
Drottningen arbetade hemma denna förmiddag, en härlig, kall vårvinterdag. Plötsligt kommer Prestationsprinsen hem. Utan skor!
Skoltrött. Hösttrött. Tonårstrött. Utmattad. Om en Prestationsprins som blir så trött. På riktigt!
Även barn och unga som har en övermäktig skolsituation vill lyckas. De går kanske till skolan varje dag, lyckas sådär. Eller lyckas inte alls, Eller går kanske därifrån. En del går inte ens dit… Vi ser det som att de inte lyckas. Men det är ju vi som inte lyckas
Inkludering som exkluderar.
Jag dammar av detta inlägget från 2011. Men högaktuellt. Politiker har snappat upp att inkludering är viktigt. Men de missar den lilla detaljen att det måste till mer anpassningar i den stora gruppen än i den mindre för att få det att fungera…
Inkludering exkluderar, skriver Girma Berhanu vid Göteborgs universitet i International
Hemmasittare och skolvägrare. En vardag, inte som andra, en sorts rysk roulette varje dag…
För hemmasittare och elever som inte förmår gå till skolan är varje dag en fråga. En fråga till sig själv. Vad är värt att göra idag? Finns det något värt att göra och är det i så fall skola?
De flesta har perioder då allt fungerar. De går till skolan
Hemmasittare, varje barn och ungdom har sin anledning, men tappat förtroende för oss vuxna är gemensamt…
Hemmasittare. Det finns ingen enhetlig och accepterad definition av vad begreppet hemmasittare betyder. Men ordet används allt mer, det talas allt mer om problemet och det tycker jag är bra. Sen är hemmasittare ett dåligt ord. Elever med problematisk, långvarig eller långvarig olovlig frånvaro används också. Jag har svårt med långvarig för
Hemmasittare och skolvägrare är svårt att acceptera, utbrändhet bland vuxna är däremot både utbrett och accepterat.
Drottningen är på jobbet. På avdelningsmötet för hon höra att hennes kollega Ines inte kommer tillbaka efter förkylningen. Det var nämligen inte en förkylning. Ines hade brutit ihop i helgen och bara gråtit och gråtit, situationen var henne övermäktig. Stress på jobbet, sjuk make, tre små barn och hennes bästa
Tips till pedagoger, föräldrar och alla vuxna kring att klara förändringar. Som schemabrytande aktiviteter, då man ska skifta fokus, byta arbetsuppgifter eller avbryta något roligt för något mindre skoj. Det är ju svårt för alla!
Det är viktigt att förstå hur stort något kan vara för en annan person, även om man själv tycker det är en struntsak. Så är det ju när man möter en högsensitiv person, de hör känner, tar in och berörs av saker som vi andra inte ens reflekterar över. Här