Jag hörde Lars Winnerbäcks underbart finstämda ”Jag är ingen soldat” ikväll. Den får mig alltid att tänka på alla våra kämpande barn och unga med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, våra älskade NPF:isar. Och deras kämpande mammor och pappor. Jag hör stundtals en stackars missförstådd Prestationsprins, ibland en trött och orolig förälder i
Fördelar med att välja bort sitt barn då man har roliga saker på gång! Eller inte…
Du får inte följa med! Du får inte vara med! Det kan kännas hårt både för den som väljer bort och den som väljs bort. Vi är så hårt uppfostrade till att alla ska få vara med och leka. Men ibland är det en befrielse att få ”slippa” vara med.
Många hjältar, NPF:isar och andra, de här sista skolveckorna innan sommarlovet!
För NPF:isar är det och kommer det mycket ”konstigt” i skolan nu fram till sommarlovet. Förutom friluftsdagar, utflykter och annat schemabrytande, så arbetas det inte alls eller mindre på lektionerna nu. Det avrundas, städas , ses på film och allt möjligt som inte alls är skolarbete. Varför då? Och det
Tips vid problem i skolan på grund av autismspektrumtillstånd eller liknande. Obligatorisk läsning för varenda lärare.
Sprid detta! Det här borde vara obligatorisk läsning för varenda lärare, ja för varenda människa som arbetar med eller möter barn och ungdomar, men speciellt i skolan!
Att bemöta individen utifrån behov, att utgå från att alla barn och ungdomar vill väl och att så kallat problembeteende har en orsak
Jag orkar inte, för det är jobbigt. Det är bara för jobbigt. Tips om att skattning och skalor som pedagogisk metod.
Inga tonåringar är mångordiga. Inga ungar som har det jobbigt i skolan, kanske med störande beteende, som hamnar i samtal med någon vuxen brukar vara särskilt talför. Det blir krystat och det handlar om en själv. Det är inte lätt! .
Läraren kanske bjuder in till samtal och försöker utan
Kritiken ska riktas mot skolorna, inte diagnoserna. De normala är på väg att bli minoritet!!
Snart är de ”normala” ungarna i minoritet! Kan majoriteten vara ”onormala”? Är det majoriteten det är ”fel” på eller skolans och samhällets värderingar… Våra värderingar och toleransnivå!
”Kritiken ska riktas mot skolorna, inte diagnoserna”. Så stod det i en puff för Bo Hejlskovs artikel på svd.se. Tydligen ett citat. Det
Rätt att överklaga vs möjlighet att överklaga… Hur!? Om det inte tas tydliga beslut, än mindre informeras om hur man överklagar redan på kommunal och nationell nivå!
Idag har en rad betydande personer som arbetar med viktiga barnfrågor en debattartikel i Svenska Dagbladet.Den handlar om det tilläggsprotokoll till barnkonventionen som antogs i december 2011, som innebär att det skapas en möjlighet för barn att föra fram klagomål till FN:s Barnrättskommitté i Genève när deras rättigheter kränkts och
Samhällets och inte minst skolans bristande förmåga att möta varje individs behov orsakar de många diagnoserna. Men som det är idag behövs de!
Bo Hejlskov Elvén skrev igår på SvD Brännpunkt under rubriken ”Att vägra ge diagnoser är att svika barnen”. Jag undrar om han satt rubriken eller Svenska Dagbladet. Speglar den innehållet? Jag är lite tveksam.
I Svenska Dagbladet tar Bo Hejlskov Elvén upp rätten till en diagnos, att vi inte får
Pojkkrisen och myten om att killar inte vill lyckas i skolan
Så var det dags igen då. Att uppmärksamma att killarna klarar sig sämre än tjejerna i skolan. Pojkarna ligger rejält lägre än flickorna i nästan samtliga kommuner enligt Dagens Nyheter häromdagen. SVT Skolpejl hade lyft fram fakta och debatten pågår bl.a. på SVT Debatt.
I DN artikeln uttalar sig en
Tips till pedagoger, skolpersonal, föräldrar och alla vuxna: Barn och ungdomar med oro behöver känna lugn. Det räcker inte att du känner att det är lugnt…
Prestationsprinsen är orolig inför en, tja vi kan säga utflykt. Skulle kunna varit vad som helst som är lite annorlunda idrottsdag, teaterbesök, temavecka, ommöblering i klassrummet, prov… Men nu är det en utflykt.
Han vill inte gå till skolan. Han är superorolig. Nervös. Pirrig… Han vill inte alls. Drottningen suckar.