Mamma, mamma, kom! Det är ett skitroligt klipp här på youtube. Kom, ropar Prestationsprinsen. Mmmm, inte nu jag läser tidningen, svarar Drottningen långsamt. Och jag har inte druckit upp mitt te. Men det är skitkul Mamma!
Nu får du lugna dig, jag kan titta sen!
Ungefär samma sak händer på eftermiddagen. Då vill Prestationsprinsen att Drottningen ska ringa Petters mamma och tala om lanet på lördag. Men Drottningen ser en bra film på TV. Nej, jag kan inte bara gå ifrån för att du vill det. Var inte så envis. Jag vill ju se slutet.
Senare sitter Prestationsprinsen och spelar data. Drottningen ropar att han måste göra läxor. Jag kan inte komma, jag är mitt inne i en arena, svarar Prestationsprinsen. Men då säger Drottningen att det är väl inget att snacka om. Läxorna ska göras innan läggdags och det är bara att komma. Han kan spela sen…
Är det konstigt att de blir förvirrade? Vi kallar dem envisa, vi vuxna skulle möjligtvis kunna sträcka oss till att vi ibland inte är så flexibla, men mest är det ju bara: Självklart!
Envisa barn och unga är bara inflexibla, som vi. Det är dessutom kännetecknande för barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Så kom ihåg det. Hjälp dem att få förvarning, ställtid, naturliga slut och avbrott, så går det lättare (inte alltid lätt). Och du, det gäller tydligen både för oss vuxna och våra älskade ungar!
För våra älskade ungars skull, ja för allas skull!
7 Comments
Haha, precis sådär är jag också. Vänta jag kommer snart. Vänta. Vänta. Så inte konstigt ungarna säger samma sak. Timer fungerar på både barnen och mig. Speciellt då jag lagar mat. Har jag inte timer som piper då jag borde kolla till maten så bränns den. 😛
Tack för era kommentarer Linda, Ninna och Malin! Visst är det så att vi också har svårt att bedöma tid och att avsluta saker vi tucker är kul!
HAHA! Den där var klockren!
Och du Malin! Jag har lyckats bränna vid ägg när jag kokat dem, trots timer! Bara för att jag gick in till datorn och kollade nånting.
Det sa PAAANGGGGG utifrån köket!
Ohhh så himla klokt! Snacka om wake up call…. Det här ska jag komma ihåg nästa gång jag tycker det går i snigelfart…. 😀
/Linda
Så sant. I morse var jag en riktigt oflexibel mamma. Det slutade med ett jättebråk och jag var inte mognare än en treåring. Vi brukar vara två vuxna som hjälps åt att få iväg varsitt barn till skolan men nu är sambon bortrest och jag blev stressad. Kändes inte kul att starta dagen med tjafs. Skoldagen som kommer efter morgonrutinerna är nog jobbig.
Vi kommer nog fortsätta vara två vuxna här på morgnarna länge till. Starten på dagen är viktig.
Adamarsbacken och Mailn – visst är vi ofta hopplösa som föräldrar! Men hälften vunnet om vi insett det. Och därmed kanske kan vara mer konsekventa eller iaf vara medvetna då vi är inkonsekventa…
På pricken! Äggklockan är bra! ”Äh, nu får du sluuuta fejsbucka, mamma, å kooom nu!” lr ”Men sluta spela nu, vi ska äta!”—”Meh, baaara den här nivån, mamma, jag är snart klar!”;.)))