Tre föräldrar på samma gata.
Den enas hjärta bultar av stress över att hinna till jobbet och få med allt. Ropar förstrött hejdå till sitt barn som går iväg till skolan. Stressar vidare. Det mesta tas för givet.
Två hus bort. En förälders hjärta bultar av stolthet över att hans barn ropar hejdå och kommer iväg till skolan. Bara för att han kommer iväg i sig. Livet är en kamp. Idag fungerar det.
Längre ner på gatan. En förälders hjärta bultar av förtvivlan och stress. Barnet kommer inte iväg. Idag heller. Det vill, men förmår inte. Tror inte på skolan. Tror inte på de vuxna hon möter där. Besviken på vuxenvärlden.
Att vara förälder innebär så olika för olika föräldrar. Du vet så lite. Ta inget för givet. För våra älskade ungars skull, ja, för allas skull!
4 Comments
Hej!
Undrar om det är ok att jag delar denna texten i min blogg? Den stämmer så klockrent, kändes i hjärtat när jag läste den.
Tack, hoppas du kände igen dig i de mer hoppfulla dagarna… Nja, kopiera känns inte klockrent, helst vill kag att du skriver något och sen länkar till Prestationsprinsen.
Menade inte att jag skulle ta texten och skriva den som min 🙂 Utan en print screen på ditt inlägg och såklart även länkat till din blogg eftersom det är lånat därifrån OCH för att jag vill tipsa om din blogg som innehåller massa massa bra tankar! 🙂
Men, jag respekterar såklart om du inte vill. Tack för ett bra inlägg 🙂
Sorry. Missförstod. Såklart jag uppskattar om du delar och länkar! Det är ju därför Pretstationsprinsen skrivs och finns! Sprida kunskap och förståelse. Så gärna :). Tacksam.
(jag missförstod ”texten”, har råkat ut för ett par gg:er att ngn lagt min text direkt på sin blogg )