Igår uppmanade vi er att fundera lite över allt umgänge som sker så här i helgerna. Tänk till. Passar det verkligen alla i familjen att mingla runt bland en massa folk som man känner mer eller mindre väl? Eller hela tjocka släkten på en gång? Jullukter, brasa som tar syre,
Tips vid övergångar, då man ska skifta fokus, byta arbetsuppgifter eller avbryta något roligt för något mindre skoj. Det är ju svårt för alla!
Om man är lite stressad, väldigt upp i hejsan av glädje, eller lite nervös så kan nya saker i vardagen, som övergångar, då man ska skifta fokus, byta arbetsuppgifter eller avbryta något roligt för något mindre skoj, vara svårt eller oroande. Och det gäller också våra barn och unga, ja
Lite om autismspektrumtillstånd och empati (repris).
Ett inlägg från ett drygt år sedan som jag tycker är värt att damma av…
Hur är det egentligen med autism och empati. Kan man ha autism och ändå känna empati? Ja, men man kan ju undra, eftersom det ibland skrivs och sägs det helt okunnigt att människor med autismspektrumtillstånd
Att resa kan vara för krävande. Att åka kollektivt kan göra en för trött. Utmattade helt enkelt. Vanligt vid NPF, men för många andra också.
Hörde en lärare som klagade på en elev som bara ligger på bänken första lektionen och blir helt spattig eller somnar vid studiebesök och teaterbesök. Hörde en person tala om sin arbetskamrat. Han är helt hopplös, han bara somnar. Varje gång vi gör en resa, kvittar om det är med
Entrepernörskap i skolan, hur teori och normer kan döda sann kreativitet och entreprenörskap.
Jaha ungdomar. Vet ni vad en entreprenör är? Idag och ett par lektioner ska vi tala om entreprenörskap. Någon?
Det är väl typ uppfinnare va?, kastar Fredrik ur sig.
Nej, det är väl typ en så där som startar Skype eller Spotify!, tror Majsan.
Ja, ungefär så, säger fröken Anna.
Att avbryta, men inte tåla att bli avbruten. Problem med impulsiviteten och upprätthållande av fokus om man är stressad, har ADHD, eller släng av diagnos…
Drottningen suckar. Det är så svårt att försöka diskutera eller resonera med Prestationsprinsen. Han avbryter så fort han kommer att tänka på något, men tål inte att bli avbruten. Då blir han så irriterad att ögonen blir svarta. Han kan tala i fem minuter utan att släppa in någon annan
Han är ju en ”lite speciell…” person. Eller?
Normal. Onormal. Annorlunda. Svår. Speciell. Men, vi är alla annorlunda. En del mer än andra. En del får en diagnos. En del accepteras med sin lilla specialitet. Att till exempel alltid tala om husrenovering, sina hundar, world of warcraft, favoritbloggaren, hästar, moppar, sin löpning, sitt älskade Frankrike eller favoritband. Eller
Oordning och störande beteende i klassrummet, på fotbollsplanen eller på kontoret, eller blir det bara inte som du tänkte dig…
Många gånger blandar vi ihop oordning och störande beteende med annorlunda ordning och annorlunda beteende. Annorlunda mot vad vi förväntat oss. Eller skulle önska för att själva må gott, vara lugna och komfortabla. Vår egen ”comfort-zone”.
Det finns skolor där man inte får ha mössa, inte gunga på stolen, inte
”Det verkar tråkigt att inte ha ADHD”. Det är inte mig det är fel på, utan mycket är helt enkelt dåligt utformat.
Fick den här länken i en kommentar. Det är en video där Tove förklarar hur hon ser på sin ADHD som en tillgång. Och att det faktiskt är fel på blanketter hon inte förstår och skyltar som är otydliga, inte på henne. Precis som jag försöker få fram i den
Två månader räcker egna viljan, sen är det november… Då är också orken slut och hemmasittandet ett faktum…
Prestationsprinsen hör mamma komma. Han är redan vaken och tankarna virvlar, men han låtsas sova.
Han vill inte gå upp. Han vill inte gå till skolan, han vill inte helt enkelt. Han har inte velat på länge. Det spelar ändå ingen roll. Ingen roll alls. Han ville, men det