Hörde en lärare som klagade på en elev som bara ligger på bänken första lektionen och blir helt spattig eller somnar vid studiebesök och teaterbesök. Hörde en person tala om sin arbetskamrat. Han är helt hopplös, han bara somnar. Varje gång vi gör en resa, kvittar om det är med
Entrepernörskap i skolan, hur teori och normer kan döda sann kreativitet och entreprenörskap.
Jaha ungdomar. Vet ni vad en entreprenör är? Idag och ett par lektioner ska vi tala om entreprenörskap. Någon?
Det är väl typ uppfinnare va?, kastar Fredrik ur sig.
Nej, det är väl typ en så där som startar Skype eller Spotify!, tror Majsan.
Ja, ungefär så, säger fröken Anna.
Att avbryta, men inte tåla att bli avbruten. Problem med impulsiviteten och upprätthållande av fokus om man är stressad, har ADHD, eller släng av diagnos…
Drottningen suckar. Det är så svårt att försöka diskutera eller resonera med Prestationsprinsen. Han avbryter så fort han kommer att tänka på något, men tål inte att bli avbruten. Då blir han så irriterad att ögonen blir svarta. Han kan tala i fem minuter utan att släppa in någon annan
Han är ju en ”lite speciell…” person. Eller?
Normal. Onormal. Annorlunda. Svår. Speciell. Men, vi är alla annorlunda. En del mer än andra. En del får en diagnos. En del accepteras med sin lilla specialitet. Att till exempel alltid tala om husrenovering, sina hundar, world of warcraft, favoritbloggaren, hästar, moppar, sin löpning, sitt älskade Frankrike eller favoritband. Eller
Oordning och störande beteende i klassrummet, på fotbollsplanen eller på kontoret, eller blir det bara inte som du tänkte dig…
Många gånger blandar vi ihop oordning och störande beteende med annorlunda ordning och annorlunda beteende. Annorlunda mot vad vi förväntat oss. Eller skulle önska för att själva må gott, vara lugna och komfortabla. Vår egen ”comfort-zone”.
Det finns skolor där man inte får ha mössa, inte gunga på stolen, inte
”Det verkar tråkigt att inte ha ADHD”. Det är inte mig det är fel på, utan mycket är helt enkelt dåligt utformat.
Fick den här länken i en kommentar. Det är en video där Tove förklarar hur hon ser på sin ADHD som en tillgång. Och att det faktiskt är fel på blanketter hon inte förstår och skyltar som är otydliga, inte på henne. Precis som jag försöker få fram i den
Två månader räcker egna viljan, sen är det november… Då är också orken slut och hemmasittandet ett faktum…
Prestationsprinsen hör mamma komma. Han är redan vaken och tankarna virvlar, men han låtsas sova.
Han vill inte gå upp. Han vill inte gå till skolan, han vill inte helt enkelt. Han har inte velat på länge. Det spelar ändå ingen roll. Ingen roll alls. Han ville, men det
Skolpersonalen på skolor för autismspektrumelever som ADHD och Aspergers har inte rätt kunskap enligt Skolinspektionen.
Det finns många fantastiska resursenheter och resursskolor för elever med särskilda behov. Det finns många fantastiska lärare ute i vanliga skolorna som kan, vill och kämpar. Som förstår och förmår. Inte bara för elever med diagnos, utan de med en släng av eller kanske bara väldigt smarta, stressade, sjuka eller
Samma diagnos, helt olika beteenden och symtom, precis samma åtgärder… Svårt att förstå!
Höstsolen skiner. Drottningen sitter och funderar på en bänk vid sjön. Funderar. Som hon så ofta gör. Hon funderar på en diskussion hon hade på en middag i helgen.
Där var en annan förälder med ett barn med samma diagnos som Prestationsprinsen. Men de konstaterade att deras barn har helt
Fria skolvalet. Ökad segregation eller ökade möjligheter? Är det fria valet ttill för eleven eller samhället?
Jag läser med en aning förvåning de mesta som skrivs kring det fria skolvalet. Enligt det jag läser bidrar det fria skolvalet till större segregation vad gäller betygsnivå, läskunnighet, antal behöriga till gymnasiet, ”bra lärare”, etniskt ursprung och liknande. Problem för samhället. Inte sällan hör man att de duktiga och