Skolan

Jag dammar av ett inlägg från förra året som är högaktuellt på grund av debatten om vi har råd att ta hand om våra barns behov, Det här handlar om ADHD, men Hejlskovs tankegångar om skolans bristande förmåga gäller alla med diagnos eller släng av:
Bo Hejlskov Elvén skrev i

Nyss var det full fart på skolgården. Nu är lektionerna igång. Prestationsprinsen har bråkat med Kalle. Nu måste rastvakten reda ut vem som börjat och det ska sägas förlåt! Så gör vi vuxna ofta. Tittar bakåt för att hitta vem som gjort fel, vems skuld det är, vem som är

Vi ser olika på sker. Vi är olika. För en är orden det viktiga, för en annan hur de sägs… Med olika fokus kan en diskussion gå väldigt, väldigt fel…
Prestationsprinsen går i årskurs 6 och har Aspergers syndrom. Han var arg och är nu förvirrad. Totalt förvirrad.
Prestationsprinsens fröken

Det vi normalstörda kan uppleva som oerhört irrationellt kan upplevas som oerhört rationellt av en som tänker annorlunda. Och om vi bara anstränger oss. Notera om vi anstränger oss, kan vi förstå detta. Det är vi som kan om vi vill.
Men Prestationsprinsen, du har ju inte börjat med mattetalen.

Så klart måste såväl skola och hem anstränga sig till det yttersta för våra prestationsprinsar. Men man kan inte alltid kämpa, förändra, hoppas. En lagom acceptans, utan att för den skull ge upp, är ett måste för att överleva…
Drottningen är förtvivlad. Prestationsprinsen har en jobbig period. Det har gått

Även barn och unga som har en övermäktig skolsituation vill lyckas. De går kanske till skolan varje dag, lyckas sådär. Eller lyckas inte alls, Eller går kanske därifrån. En del går inte ens dit… Vi ser det som att de inte lyckas. Men det är ju vi som inte lyckas

Jag dammar av detta inlägget från 2011. Men högaktuellt. Politiker har snappat upp att inkludering är viktigt. Men de missar den lilla detaljen att det måste till mer anpassningar i den stora gruppen än i den mindre för att få det att fungera…
Inkludering exkluderar, skriver Girma Berhanu vid Göteborgs universitet i International